Utbildning och arbetserfarenhet

Löneskillnader kan motiveras med utbildning, om arbetstagaren med högre lön har en utbildning som underlättar för hen att klara sina arbetsuppgifter eller som bidrar till att arbetstagaren är mer användbar som anställd hos arbetsgivaren än jämförelsepersonen.

Ett godtagbart skäl till löneskillnader kan också vara arbetserfarenhet som gör att arbetstagaren kan utföra sina arbetsuppgifter bättre. I allmänhet kan anställningstiden anses bidra till arbetserfarenhet som gör att arbetstagaren blir bättre på att utföra sina arbetsuppgifter. Därför kan anställningstidens längd i regel användas som en lönegrund utan att det krävs en särskild motivering från arbetsgivaren. Arbetsgivaren kan dock bli tvungen att motivera användningen av anställningstiden som ett lönekriterium om arbetstagaren lämnar uppgifter som ger befogad anledning att tvivla på anställningstidens betydelse för hur arbetsuppgifterna utförs. (Se fallet Cadman C-17/05).

Olika faktorer så som utbildning och arbetserfarenhet kan dessutom kompensera varandra som lönegrundande faktorer. I ett domstolsavgörande fann man att arbetstagarens långa arbetserfarenhet och personliga egenskaper kompenserade delvis det faktum att arbetstagaren hade lägre utbildning än en arbetstagare med bättre lön. Därför ansågs inte arbetsgivaren ha ett godtagbart skäl till löneskillnaderna som helhet, utan bara till en del av skillnaderna. (Åbo hovrätt, S 01/1471, given 28.2.2003).