Förbud mot diskriminering i den övriga lagstiftningen

I diskrimineringslagen som trädde i kraft 1.1.2015 förbjuds diskriminering på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionshinder, sexuell läggning eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller en presumtion i fråga om personen själv eller någon annan.

Förutom direkt och indirekt diskriminering inkluderar denna lags definition av diskriminering även trakasserier, nekande av rimliga anpassningar samt instruktioner eller befallningar att diskriminera.

Diskriminering på dessa grunder förbjuds även i grundlagen, arbetsavtalslagen och strafflagen.


Övervakning av diskrimineringslagen

Diskrimineringsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden övervakar att diskrimineringslagen och lika behandling uppfylls utanför arbetslivet.

Arbetarskyddsmyndigheterna (RFV) övervakar att diskrimineringslagen följs på arbetsplatser. En person som anser sig ha diskriminerats i arbetet eller vid ett anställningstillfälle på grunder som förbjuds i diskrimineringslagen kan vända sig till vederbörande arbetarskyddsdistrikt.

Man kan vända sig till de allmänna tillsynsmyndigheterna riksdagens justitieombudsman eller justitiekanslern då man misstänker att en myndighet eller någon annan person eller något annat samfund som sköter ett offentligt uppdrag har handlat fel eller inte uppfyllt sina plikter.