Marknadsfaktorer eller tillgången på arbetskraft

Problem med tillgången på arbetskraft, dvs. en konkurrenssituation som beror på bristen på arbetskraft (s.k. marknadsgrunder), kan vara ett godtagbart skäl till att en arbetstagare får högre lön än en annan för ett likvärdigt arbete. Om lönetillägg inkluderas i lönen på dessa grunder ska detta ske på basis av verkliga omständigheter som utreds separat i varje enskilt fall och inte på generella antaganden. Vid en eventuell rättstvist måste arbetsgivaren kunna bevisa att problem med tillgången på arbetskraft existerar.

Enligt Europeiska unionens domstol ska man i bedömningen av arbetsgivarens framlagda bevis agera enligt följande: om den nationella domstolen kan slå fast exakt hur stor del av löneskillnaderna som kan förklaras med marknadskrafterna, kan löneskillnaderna anses vara objektivt grundade i motsvarande omfattning. Om man däremot inte kan göra en exakt utredning av marknadskrafternas andel av löneskillnaderna, ska domstolen bedöma om marknadskrafterna har haft tillräckligt stor betydelse vid fastställandet av lönenivån för att arbetsgivaren ska kunna anses ha lagt fram objektiva grunder till en del av eller hela löneskillnaderna. (Fallet Enderby C-127/92).