Utlåtanden

Tillbaka

Förlängning av arbetstiden för hälsoinspektörer inom miljö- och hälsoskyddet (TAS 27/2019, utfärdat 27.3.2020)

Förlängning av arbetstiden för hälsoinspektörer inom miljö- och hälsoskyddet (TAS 27/2019, utfärdat 27.3.2020)

Jämställdhetsombudsmannen ombads bedöma om det strider mot jämställdhetslagen att man i det kommunala allmänna tjänste- och arbetskollektivavtalet (AKTA) har avtalat olika om arbetstiden för hälsoinspektörer inom den kvinnodominerade miljöhälsovården än för byggnadsinspektörer och miljöinspektörer inom den mansdominerade branschen. Enligt meddelandet är inspektörernas uppgifter likadana till sin arbetsbeskrivning och typen av verksamhet helt identisk.

På hälsoinspektörer tillämpas arbetstiden enligt det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet (AKTA) 2018-2019, bilaga 18.  Den ordinarie arbetstiden för hälsoinspektörer är högst 9 timmar per dygn och högst 38 timmar 15 minuter per vecka. Enligt meddelandet tillämpas kontorsarbetstid på byggnadsinspektörerna. Den ordinarie arbetstiden för kontorsarbete är högst 9 timmar per dygn och högst 36 timmar 45 minuter per vecka.

Jämställdhetsombudsmannen konstaterade i sitt utlåtande att bestämmelserna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet som sådana kan vara diskriminerande. För att bedöma detta måste man utreda om bestämmelsen har en mindre fördelaktig inverkan på de kvinnor som bestämmelsen gäller än på de män den gäller eller tvärtom. I det aktuella ärendet framkom inga skäl att misstänka detta.

Att tillämpa olika kollektivavtalsbestämmelser på olika arbetstagargrupper kan leda till diskriminering, även om bestämmelserna inte är diskriminerande inom sitt eget tillämpningsområde. Detta kan vara fallet om olika arbetstagargrupper kan anses vara i en jämförbar situation när det gäller grunderna för beviljande av förmåner, men behandlas olika då förmånen beviljas.

Om det krävs en utredning av konkreta frågor gällande de anställdas arbete för att kunna fastställa om de har samma ställning, kan förfarandets diskriminerande karaktär inte bedömas enbart genom att granska de tillämpliga bestämmelserna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet. Misstanke om till exempel lönediskriminering kan bero på att olika löner har fastställts i arbets- eller tjänstekollektivavtalet för kvinnodominerade och mansdominerade arbetstagargrupper. Att konstatera diskriminering förutsätter bland annat att man utreder om arbetstagarna i dessa arbetstagargrupper utför samma eller likvärdigt arbete.

En bedömning av eventuell diskriminering i det aktuella ärendet förutsätter en utredning av om hälsoinspektörerna kan anses ha samma eller jämförbar ställning som byggnadsinspektörer och miljöinspektörer i fråga om grunderna för hur arbetstiderna bestäms. Det bör observeras att då jämställdhetslagens diskrimineringsförbud tillämpas, granskas ofördelaktigt bemötande i regel mellan arbetstagare som är anställda hos samma arbetsgivare. Således kan till exempel en kvinnlig hälsoinspektör jämföra sitt arbete och sina arbetstidsvillkor med arbetet och arbetstidsvillkoren för en manlig byggnadsinspektör som arbetar i samma kommun. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att arbetsvillkoren inte är godtagbara med tanke på jämställdhetslagen endast för att de fastställs i arbets- eller tjänstekollektivavtalet.

15.06.2020