Samtalslinjernas könsbaserade prissättning strider mot jämställdhetslagen

 

Samtalslinjer

Kundens kön får inte påverka prissättningen för avgiftsbelagda samtalslinjer. Ofta betalar män som ringer till samtalslinjer till exempel ett fast pris och priset för ett lokalsamtal för tjänsten, medan numret som kvinnor kan ringa endast debiterar priset för ett lokalsamtal.

Näringsidkare som erbjuder avgiftsbelagda telefontjänster motiverar ofta prissättningen som grundar sig på kundens kön med att denna praxis är nödvändig för att aktivera kvinnor till att använda den erbjudna tjänsten.

Denna motivering är inte jämförbar med de berättigade mål som nämns i jämställdhetslagen och som tillåter att man avviker från jämlik behandling av båda könen. Motiveringen har en tydlig koppling till näringsidkarens företagsekonomiska fördel, och detta är inte heller en orsak på basis av vilken det skulle vara tillåtet att missgynna kvinnor eller män.

Om det däremot är möjligt att bevisa att det är fråga om två olika serviceformer trots att de marknadsförs i samma annons kan förfarandet inte anses bryta mot jämställdhetslagen.

(TAS 464/2007; TAS 385/2013)