Jämställdhetslagen i korthet

Syftet med jämställdhetslagen är att förebygga diskriminering på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män samt förbättra kvinnans ställning i arbetslivet. Lagen syftar också till att förebygga diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck.

Jämställdhetslagen tillämpas i regel i all samhällelig verksamhet och på alla livsområden. Lagen tillämpas inte på relationerna mellan familjemedlemmar eller på andra förhållanden i privatlivet och inte heller på religionsutövning.

Jämställdhetslagen innehåller tre typer av bestämmelser: bestämmelser om främjandet av jämställdhet, förbud mot diskriminering samt bestämmelser om rättsskydd och tillsyn.

  1. Bestämmelserna om främjandet av jämställdhet handlar om att myndigheter, utbildningsanordnare coh andra samfund som tillhandahåller utbildning eller undervisning samt arbetsgivare är skyldiga att främja jämställdhet. Myndigheterna ska utvärdera all sin verksamhet ur olika könsperspektiv och ta fram metoder som främjar jämställdhet. Jämställdheten främjas också genom kvoterin. På läroanstalter och i arbetslivet främjas jämställdheten bland annat med jämställdhetsplaner.
     
  2. I de allmänna förbuden mot diskriminering definieras och förbjudsdirekt och indirekt diskriminering på grund av kön. Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön samt befallningar eller instruktioner att diskriminera är också diskriminering. Diskrimineringsgrunden kan också gälla en närstående person eller så kan diskrimineringen grundas på en presumtion.

    I de särskilda förbuden mot diskriminering definieras diskriminerande förfaranden i arbetslivet, vid läroanstalter, i intresseorganisationer samt i tillhandahållandet av varor och tjänster. Den som bryter mot dessa förbud kan krävas på gottgörelse. Arbetsgivare och läroanstalter är skyldiga att på begäran lämna en skrigtlig utredning om sitt färfarande till den som misstänker denna typ av diskriminering.
     
  3. Jämställdhetsombudsmannen och diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ska se till att jämställdhetslagen följs. Jämställdhetsombudsmannen ger anvisningar och råd om hur jämställdhetslagen ska tillämpas till exempel i fråga om förbud mot diskriminering och jämställdhetsplanering. Nämnden kan vid vite förbjuda det diskriminerande förfarandet och på föredragning av jämställdhetsombudsmannen förplikta att inom utsatt tid göra upp en jämställdhetsplan. I sista hand kan den som misstänker diskriminering väcka talan om gottgärelse i tingsrätten. Enligt principen om delad bevisbörda har bevisbördan för den som misstänker diskriminering lindrats. Stragglagen innehåller bestämmelser om diskrimineringsbrott, arbetsbrott och sexualbrott.

    Lagen on jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986), dvs. jämställdhetslagen, trädde i kraft den 1 januari 1987, och sedan dess har den ändrats flera gånger. Lagen reviderades senast i samband med stiftandet av den nya diskrimineringslagen i början av 2015. Det var dä man i jämställdhetslagen inkluderade förbuden mot diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck samt skyldigheten att förebygga sådan diskriminering, utvidgade skyldigheten att utarbeta en jämställdhetsplan till grundskolorna, preciserade bestämmelserna om arbetsgivarens jämställdhetsplan och lönekartläggning, fastställde bestämmelserna om jämställdhetsombudsmannens oberoende ställning samt bildade den nya diskriminerings- och jämställdhetsnämnden.

    Med könsidentitet avses i jämställdhetslagen personens upplevelse av sin könstillhörighet. Med könsuttryck avses uttryck för kön genom klädsel eller beteende eller på något annat motsvarande sätt. Bestämmelserna om diskriminering i jämställdhetslagen omfattar också diskriminering på grund av att en person till sina fysiska könsbestämmande egenskaper inte entydigt är kvinna eller man.