Bevisbörda i lönediskrimineringsmål

Om en lönetvist förs till domstol fördelas bevisbördan mellan arbetstagaren och arbetsgivaren i regel så att arbetstagaren i egenskap av kärande i målet ska styrka de omständigheter som ger upphov till misstanke om diskriminering. Arbetstagaren ska bevisa att arbetsgivaren tillämpar mindre fördelaktiga lönevillkor för arbetstagaren än för jämförelsepersonen och att arbetet som arbetstagaren utför är lika eller likvärdigt med jämförelsepersonens arbete.

Högsta domstolen har i sitt prejudikat HD:2009:78 konstaterat att det inte alltid räcker att bevisa dessa omständigheter för att misstanke om diskriminering ska uppstå. Målet gällde reformen av avlöningssystemet för domare som medförde att tingsdomare som tidigare hade haft samma löneklass överfördes till två olika löneklasser. Bland dem som placerats i den lägre löneklassen fanns företrädare för vartdera könet.

Misstanke om lönediskriminering kan i vissa fall uppstå även baserat på den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnodominerade och mansdominerade grupper av arbetstagare.

Om misstanke om lönediskriminering har uppstått i en tvist är det arbetsgivarens sak att ogiltigförklara misstanken om diskriminering. För att ogiltigförklara misstanken om diskriminering ska arbetsgivaren påvisa godtagbara skäl till löneskillnaderna.

Om arbetsgivarens lönesystem är uppbyggt så att arbetstagaren inte kan komma fram till vilka faktorer med olika betydelse som påverkar hens lön, ska arbetsgivaren bevisa att arbetstagaren inte diskrimineras i fråga om lönen.