Bedömningssystem för arbetenas svårighetsgrad

När man tillämpar principen om lika lön är det fördelaktigt om lönen baseras på ett särskilt bedömningssystem för uppgifternas svårighetsgrad. Jämställdhetslagstiftningen ålägger dock inte uttryckligen arbetsgivaren att använda ett sådant system. Om lönen inte baseras på ett särskilt bedömningssystem för arbetenas svårighetsgrad har arbetstagaren ändå rätt att med stöd av jämställdhetslagstiftningen kräva lika lön för lika och likvärdigt arbete. I sista hand kan arbetstagaren låta en domstol avgöra om arbetstagarens arbete är likvärdigt med arbetet som utförs av en annan arbetstagare, dvs. en jämförelseperson.

Trots att lönen baseras på ett bedömningssystem för arbetenas svårighetsgrad är det ingen garanti för att lönen uppfyller kraven i jämställdhetslagen. Bedömningssystemet kan också vara diskriminerande eller kan tillämpas på ett diskriminerande sätt. Diskrimineringen kan till exempel gälla hur särdragen för kvinnodominerade och mansdominerade arbeten beaktas i systemet och hur de olika särdragen värderas.

Europeiska unionens domstol har beskrivit principerna som systemen för klassificering och värdering av arbeten ska uppfylla för att inte vara diskriminerande (fallet Rummler, 237/85):

  1. Klassificeringssystemet ska garantera lika lön för likvärdigt arbete oavsett om arbetstagaren är kvinna eller man, om bedömningen görs objektivt.
     
  2. Värden som återspeglar den genomsnittliga prestationen av arbetstagare av ett visst kön kan inte användas som grund för att bestämma i vilken utsträckning ett arbete är krävande och ansträngande.
     
  3. Ett arbetsvärderingssystem får inte belöna enbart egenskaper som är typiska för ettdera könet. Arbetsvärderingssystemet ska bestå av delar som belönar egenskaper som är typiska för både kvinnors arbete och mäns arbete, om båda egenskaperna har betydelse för utförandet av arbetsuppgifterna.