Kriterier för val av studerande inom specialpedagogik (TAS 43/06)
Jämställdhetsombudsmannen började på eget initiativ utreda huruvida kriterierna för valet av studerande inom specialpedagogik vid Jyväskylä universitet är i enlighet med jämställdhetslagen. I förvalet av sökande fick man 15 tilläggspoäng för militär-, vapen- eller civiltjänst, oberoende av tjänstgöringens längd. Dessa poäng kan fås i tillägg till poängen för arbetserfarenhet, medan enbart arbetserfarenhet ger högst 20 poäng.
Diskriminering på grund av kön är förbjuden vid läroanstalter, till exempel vid universitet. Med diskriminering avses bland annat att en person på grund av könet försätts i en ogynnsammare ställning i valen av studerande. Med indirekt diskriminering avses att personer försätts i olika ställning med stöd av ett skenbart neutralt förfarande, om personerna på grund av förfarandet i praktiken kan missgynnas på grund av sitt kön. Ett förfarande ska dock inte betraktas som diskriminering, om förfarandet motiveras av ett godtagbart mål och medlen för att uppnå detta mål är befogade och nödvändiga.
Fastän kvinnor kan fullgöra frivillig militärtjänst, kan beviljandet av tilläggspoäng ses som en grund som indirekt anknyter till könet, eftersom det bland de 27 000 ungdomar som årligen utbildas i armén finns enbart 500 kvinnor.
Pedagogiska fakulteten vid Jyväskylä universitet motiverade tilläggspoängen med att fakulteten ville att de som avlagt militär-, vapen- eller civiltjänst skulle ha samma ställning som de som fick poäng för arbetserfarenhet och studieprestationer. Detta syfte var i enlighet med jämställdhetslagen. Dessutom var man tvungen att avgöra huruvida de valda metoderna var befogade och nödvändiga med tanke på syftet.
Om sökanden inte hade fullgjort militär-, vapen- eller civiltjänst, kunde denna inte ens med 15 månaders arbetserfarenhet få lika många tilläggspoäng som en person som fullgjort militär-, vapen- eller civiltjänst i 180–395 dagar. Gynnandet förstärktes av att poängen för militär-, vapen- eller civiltjänst kan fås i tillägg till poängen för arbetserfarenhet, och inte enbart som ersättning för dessa. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att fastän syftet med poängsättningen i och för sig var acceptabelt, så kan gynnandet leda till diskriminering. För att förhindra eventuell diskriminering borde poängen för militär-, vapen- och civiltjänst ställas i relation till poängen för arbetserfarenhet på så sätt, att man inte kan få fler poäng än för lika lång arbetserfarenhet och inte i tillägg till poängen för arbetserfarenhet, utan som ersättning för dessa. Det fanns inte tillräckliga grunder för kompensering av uteblivna studieprestationer med poängen för militär-, vapen- eller civiltjänst. Också för dem som är aktiva i arbetslivet är det besvärligt att avlägga studieprestationer, och den dagliga tjänstgöringstiden för dem som är i civiltjänst är i allmänhet högst åtta timmar.
Temporära, planenliga specialåtgärder som vidtas för att uppfylla syftet med jämställdhetslagen utgör inte diskriminering. I vilken mån en sådan positiv särbehandling ska tillåtas bör bedömas, förutom enligt jämställdhetslagen, också enligt gemenskapsrätten, den anknytande rättspraxisen och enligt Finlands grundlag.
Inom gemenskapsrätten är positiv särbehandling acceptabel enbart om sökandena har likadana eller likartade meriter. Därtill förutsätts det att företräde inte automatiskt beviljas sådana personer som hör till det underrepresenterade könet. Med tanke på studierna inom specialpedagogiken, utgör militär-, vapen- eller civiltjänsten inte en merit på samma sätt som arbetserfarenhet inom pedagogik, hälso- eller socialvård. Det föreföll som om man i detta fall automatiskt gett företräde åt personer, vars medlemskap i en viss grupp hade en indirekt anknytning till könet, och som om de mer meriterade sökandens ställning därigenom hade försämrats i högre grad än vad gemenskapsrätten tillåter.
Finlands grundlag tryggar kulturella rättigheter för alla. De har ett viktigt egenvärde som inte anknyter till arbetslivet, och exempelvis kan val av studerande således inte granskas enbart med tanke på främjande av jämställdheten i arbetslivet. Enligt jämställdhetsombudsmannen berättigar inte enbart en underrepresentation av någotdera könet bland studerandena inom ett visst ämne till positiv särbehandling. Man var också tvungen att påvisa, att de som hör till minoritetskönet på grund av sitt kön skulle ha försatts i en svagare ställning än de andra vid ansökningen. I detta fall konstaterade jämställdhetsombudsmannen att det inte ens i form av positiv särbehandling var acceptabelt att ge fler poäng för militär-, vapen eller civiltjänst än för arbetserfarenhet av motsvarande längd.
Undervisningsbranschen är kraftigt indelad enligt kön. I Finland var 18 procent av de studerande inom pedagogik män. År 2005 utgjorde männen 12,08 procent av de sökande till speciallärarutbildningen vid Jyväskylä universitet, 10,24 procent av dem som kallades till urvalsprovet och 11,42 procent av dem som valdes. Med tanke på främjandet av jämställdheten vore det viktigt att kunna ändra på könsstrukturen bland de studerande inom specialpedagogik för att öka männens andel av de studerande. Det huvudsakliga problemet är det ringa antalet manliga sökande. I första hand borde man sträva efter att höja detta antal, till exempel genom jämställdhetsplanering.