Systemet med produktionspremier tillämpades på ett sätt som diskriminerar kvinnor (Dnr 3/54/04)
Jämställdhetsombudsmannen ombads ge ett utlåtande om huruvida arbetsgivaren hade brutit mot jämställdhetslagen, då arbetsgivaren inte hade betalat ett lönetillägg kallat produktionspremie till några kvinnliga arbetstagare (de personer som bad om utlåtandet), som skötte uppgifterna som sekreterare, fakturerare och produktionsprogrammerare vid en pappersfabrik, men hade betalat lönetillägget bland annat till planerare, ritare och vakter vid fabriken.
Arbetsgivaren motiverade sitt beslut med att lönetillägget hade betalats endast till ”de arbetstagare vars arbete har en direkt inverkan på verksamhetsgraden och nyttoförhållandet för pappersfabrikens produktionsapparat”. De personer som bad om utlåtandet konstaterade att motiveringen inte stämde eftersom kretsen av belöningsmottagare hade utvidgats. De planerare, ritare eller vakter som hade fått premien hade lika lite som de som ber om utlåtandet, utfört arbete som direkt påverkar produktionen. Arbetsgivaren bestred inte det påstående som framlades av dem som bad om ett utlåtande, och gav inte heller någon noggrannare specificering av de kriterier enligt vilka arbetstagaren ansåg att en viss arbetstagare/vissa arbetstagare gjorde sådant arbete, som direkt påverkar produktionen.
Enligt jämställdhetslagen är direkt och indirekt diskriminering på grund av kön förbjuden. Lagen förbjuder vid vite om gottgörelsepåföljd, tillämpning av ogynnsammare lönevillkor på grund av kön på likadana uppgifter eller uppgifter som har likvärdig kravnivå.
Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att jämställdhetslagen inte hindrar arbetsgivare att betala individuella lönetillägg. Det är inte heller fråga om diskriminering när vissa tilläggsförmåner på en arbetsplats beviljas endast arbetstagare i en viss position, vilka då arbetsuppgifterna är uppdelade i kvinno- och mansdominerade uppgifter huvudsakligen representerar endast det ena könet. Lagen ålägger ändå arbetsgivarna att vidta åtgärder för att jämna ut en sådan ojämlikhet.
Den angivna betalningsgrunden var i och för sig inte diskriminerande, eftersom den avgörande faktorn för att få premien inte var könet, utan att arbetstagaren hörde till en viss arbetstagargrupp och utförde sådant arbete som hade direkt inverkan på fabrikens produktionseffektivitet.
Om en arbetstagare de facto betalar en sådan premie, som är bunden till produktionseffektiviteten enligt kriterier som har fastställts på förhand, och objektivt kan konstateras till arbetstagare inom produktionen, utgör inte heller det att premien inte betalas till de övriga arbetstagarna indirekt diskriminering, eftersom arbetstagargrupperna sinsemellan inte är jämförbara med tanke på betalningsgrunden. I detta fall hade man ändå ifrågasatt om det var enbart arbetstagarna som utför direkt produktionsarbete som fick premien vid fabriken ifråga.
Ett sådant förfarande där en viss regel utan skäl tillämpas på olika sätt i likartade situationer är diskriminering. Arbetsgivaren måste kunna påvisa att betalningsgrunden för ett visst lönetillägg tillämpas på ett konsekvent sätt. Förutom om lönegrunderna som sådana är diskriminerande, kan diskrimineringen också bero på om de könsneutrala kriterierna har tillämpats på ett diskrimerande sätt i enskilda fall.
Premien hade betalats bland annat till vakter. Arbetet som vakt hade knappast någon direkt inverkan på fabrikens produktionseffektivitet. Eftersom premien hade betalats till vakterna, men inte till dem som bad om utlåtandet, föreföll det sannolikt att betalningsgrunden inte hade tillämpats konsekvent bland alla arbetstagargrupper på samma sätt. Det faktum att produktonspremier hade betalats till olika arbetstagargrupper utifrån olika lokala avtal, har med tanke på jämställdhetslagen ingen betydelse.
Eftersom lönetillägget inte hade betalats på ett konsekvent sätt i enlighet med betalningsgrunden, uppstod i fallet en presumtion för lönediskriminering enligt 8 § i jämställdhetslagen, under förutsättning att lönetillägget hade beviljats manliga arbetstagare som utförde samma eller ett högst lika krävande arbete som de kvinnor som bad om utlåtandet. Såvida kriteriet om samma eller likvärdigt arbete inte uppfylldes, förelåg en presumtion grundad på 7 § i jämställdhetslagen för att kvinnorna i fråga lönemässigt hade försatts i en ogynnsam ställning på grund av sitt kön. För att bryta en presumtion för lönediskriminering ska arbetsgivaren bevisa att löneskillnaden beror på någon annan godtagbar omständighet än kön.