Misstanke om diskriminering i lönesättningen för kokerskor (Dnr 4/53/04)
Kvinnan A som hade arbetat som husmor/kokerska i ett undervisningskök, bad jämställdhetsombudsmannen om ett utlåtande om huruvida hon hade blivit diskriminerad i fråga om lönen, då arbetsgivare H:s stad hade utbetalat en mindre grundlön till henne än till en manlig kock B, som utförde ett i stort sett likvärdigt arbete. Löneskillnaden hade uppstått år 2001 när mannen anställdes som kock. Kvinnan hade varit anställd hos arbetsgivaren sedan år 1989. Arbetsgivaren hade korrigerat skillnaden i grundlön år 2003.
Arbetsgivaren gör sig skyldig till diskriminering om han eller hon tillämpar sådana lönevillkor, att en arbetstagare på grund av sitt kön försätts i en ogynnsammare ställning än en arbetstagare, som är anställd hos arbetsgivaren i samma eller likvärdigt arbete. Arbetsgivaren bryter inte mot förbudet mot diskriminering om arbetsgivaren kan visa att det funnits något annat godtagbart skäl än arbetstagarens kön för förfarandet.
I blanketten för uppgiftsbeskrivningen hade man av A förutsatt examen som förman för storkök eller på läroverksnivå inom branschen och av B grundläggande yrkesexamen eller yrkesexamen. I sin utredning hade arbetsgivaren ändå bestridit att A:s uppgifter skulle förutsätta något annat än en grundläggande yrkesexamen inom branschen.
Enligt blanketterna för uppgiftsbeskrivningen omfattade B:s uppgifter en aning mer skötsel av grundläggande arbeten på yrkesnivå än A:s uppgifter. Enligt arbetsgivaren hade man ibland haft arbetsrotation mellan kokerskorna och husmor/kokerskan. B hade dessutom haft några mer krävande uppgifter, till exempel vikarierat den ledande läraren i varubeställningar och bedömt de studerandes provarbeten. Enligt A hade hon å sin sida haft sådana mer krävande uppgifter som B inte hade haft nästan alls.
Enligt jämställdhetsombudsmannen hade tyngdpunkterna i A:s och B:s arbeten varit en aning olika. Uppgifterna var ändå mer eller mindre likvärdiga och därför uppstod en sådan presumtion om diskriminering som avses i jämställdhetslagen. Jämställdhetsombudsmannens utlåtande grundar sig på dokument, och ombudsmannen har inte möjlighet att till exempel ordna en muntlig behandling. Den slutliga utredningen av arbetenas likvärdighet sker således bäst i tingsrätten, som enligt jämställdhetsombudsmannens uppgifter har tagit ärendet under behandling.
Enligt arbetsgivaren hade lönerna för de kockar som anställdes år 2001 bestämts utifrån grundlönerna för de dåvarande vakanserna. Grundlönen för de nya uppgifterna hade varit högre än grundlönen för tjänsten som husmor/kokerska, som A hade innhehaft sedan år 1989. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade, att möjligheten att tillämpa en högre lön i grundandet av nya vakanser än i vakanser som redan används inte är ett godtagbart skäl för löneskillnaden.
En bedömning av kravnivån i arbetsuppgifterna hade tagits i användning på arbetsplatsen år 2002. En ändring av lönesystemet kan vara ett godtagbart skäl för löneskillnader under en skälig övergångsperiod. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade ändå att det inte förhållit sig så i detta fall. Löneskillnaden hade inte uppdagats till följd av bedömningen av kravnivån, utan den hade varit uppenbar redan i det skede då B hade anställts med högre grundlön för arbetsuppgifter, som åtminstone inte var mera krävande än de uppgifter som A sedan länge hade skött.
Att den justeringsmån som fåtts för att jämna ut löneskillnader var liten och att den först riktades till andra än kokerskor, var inte heller ett godtagbart skäl för löneskillnaden, eftersom en ojämn fördelning av de ekonomiska resurserna inte kan motiveras med att resurserna är begränsade.
Den anställda har rätt att begära gottgörelse på grund av lönediskriminering. En gottgörelse i enlighet med jämställdhetslagen kräver inte att arbetsgivarens förfarande har varit avsiktligt eller oaktsamt, utan är närmast avsedd som en ersättning för den kränkning som diskrimineringen har gett upphov till. Den anställda har utöver gottgörelse också rätt att kräva löneskillnaden.