Till innehållet
 
 
 
 

Ombudsmannen tog inte ställning till ett ärende som redan avgjorts i domstol (Dnr 22/52/03)

Kvinna A bad jämställdhetsombudsmannen om ett utlåtande om huruvida hon hade blivit diskriminerad när man B hade valts istället för henne till tjänsten som filosofielektor vid gymnasiet i staden V. A ansåg att hon hade bättre meriter och var bättre lämpad sökande till tjänsten än B, och att hon således blivit diskriminerad på grund av sitt kön.

Helsingfors förvaltningsdomstol hade gett avslag på A:s yrkande i ärendet. Enligt förvaltningsdomstolen uppfyllde både A och B behörighetskraven. Båda var kompetenta och hade arbetserfarenhet av läraruppgifter. A hade ändå längre arbetserfarenhet, medan B å sin sida hade betydande IT-kompetens. Utifrån helhetsbedömningen var således A och B i fråga om sina meriter likvärdiga, och därför hade det inte uppstått någon presumtion om diskriminering vid tillsättandet av tjänsten som filosofielektor.

Jämställdhetsombudsmannens lagtillsynsuppgift omfattar inte en övervakning av riktigheten i rättstillämpningen och domstolsbesluten. Helsingfors förvaltningsdomstols befogenheter hade omfattat en utredning av hur jämställdhetslagen skulle tolkas i det aktuella enskilda fallet, och förvaltningsdomstolen hade gett sitt beslut i ärendet.

A hade överklagat beslutet till högsta förvaltningsdomstolen. Ärendet var också uppe i tingsrätten i staden V. Vid behandlingen av en kompensationstalan kan tingsrätten komma fram till ett likadant eller annorlunda slutresultat, eller motiveringar i fråga om könsdiskriminering som förvaltningsdomstolen. Den kan också be om ett utlåtande i ärendet av jämställdhetsnämnden. Jämställdhetsnämndens utlåtande är inte bindande för domstolen.

Enligt grundlagen övervakar de högsta domstolarna rättstillämpningen inom sitt eget verksamhetsområde. Enligt grundlagen ska statsrådets justitiekansler och riksdagens justitieombudsman övervaka att domstolarna följer lagen och uppfyller sina förpliktelser.

Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att det inte längre fanns några grunder för en meritjämförelse och ett avgörande utifrån antagandet om diskriminering, till följd av att förvaltningsdomstolen redan hade gett sitt beslut, som hade överklagats till högsta förvaltningsdomstolen.