Olika behandling av män och kvinnor i fråga om cancerscreening (DNR 8/06)
Man A bad jämställdhetsombudsmannen ingripa i den olika behandlingen av kvinnor och män i fråga om cancerscreening. Enligt A har det för kvinnorna skapats ett system för tidigt konstaterande av bröstcancer. För männen har inget motsvarande system byggts upp i fråga om prostatacancer.
jämställdhetsombudsmannen bad social- och hälsovårdsministeriet om en utredning i frågan. Enligt utredningen är syftet med screeningundersökningar att minska sjukfrekvensen och för tidiga dödsfall genom att diagnostisera och behandla sjukdomar i ett tidigt, symptomfritt skede. Bröstcancer hos kvinnor och cancer i livmoderhalsen uppfyller dessa kriterier för screeningar, och ingår därför i folkhälsoförordningen.
Genom en screeningmetod för prostatacancer borde det vara möjligt att upptäcka tumören i ett symptomfritt skede. För att kunna förbättra prognosen behövs förutom en bra screeningsmetod, även en effektiv behandlingsmetod som inte ger betydande bieffekter. Screeningkostnaderna bör stå i en saklig relation till den nytta som uppnås genom ett tidigt konstaterande av sjukdomen.
I Finland har man tills vidare inte inlett systematisk screening för prostatacancer, eftersom det inte har kunnat påvisas att upptäckt av prostatacancerfall genom screening påverkar livslängden. För närvarande vet man inte om de farliga cancerfallen hittas i tid, dvs. om man genom screening kan påverka dödligheten. Det är inte känt i vilken utsträckning man överdiagnostiserar sådana cancerfall, som utvecklas långsammare och inte har någon inverkan på livslängden. Behandlingarna är tunga och förenade med betydande biverkningar som försämrar livskvaliteten. Så tunga behandlingar bör inte ges bara för säkerhets skull. Screeningens kostnadseffektivitet är inte heller klarlagd.
WHO, Internationella cancerunionen och läkarföreningen Duodecim har rekommenderat att man avstår från screening för prostatacancer på grund av att det för närvarande pågår två stora befolkningsundersökningar. Resultaten från den finländska delen av undersökningen blir klara tidigast år 2008. Efter det kan man mera tillförlitligt bedöma för- och nackdelarna med screening.
Diskriminering innebär bland annat att kvinnor och män försätts i olika ställning på grund av kön. All olika behandling av män kvinnor och män är inte diskriminering. Män och kvinnor befinner sig i olika ställningar i fråga om cancerscreening, men en bland flera orsaker till detta är att cancerformerna skiljer sig från varandra med avseende på undersökningsmetoder som lämpar sig för förebyggande screening, vilket framför allt är ett medicinskt problem. Det är således inte fråga om diskriminering enligt jämställdhetslagen, och det går inte att ingripa i frågan med jämställdhetslagens medel.