Olika söndagsersättningar till inhyrd arbetskraft och användarföretagets arbetstagare (TAS 8/07)
Inhyrd arbetstagare NN frågade jämställdhetsombudsmannen om det med stöd av jämställdhetslagen är möjligt att utreda de olika lönepraxis, som tillämpas i fråga om söndagsersättningar till inhyrd arbetskraft och användarföretagets arbetstagare. Frågeställaren som hade ett anställningsförhållande med uthyrningsföretaget X, arbetade som en av X anställda inhyrda arbetstagare på användarföretaget Y. Samma kollektivavtal tillämpades på både den inhyrda arbetskraften och de anställda på användarföretaget, men söndagsersättningar betalades enbart till användarföretaget Y:s arbetstagare.
I sitt svar konstaterade jämställdhetsombudsmannen att man i vissa fall kan tillämpa de diskrimineringsförbud, som gäller arbetslivet i jämställdhetslagen, även när inhyrd arbetskraft får en ogynnsammare behandling än användarföretagets egna arbetstagare. De bestämmelser som gäller arbetsgivaren i jämställdhetslagen tillämpas på det företag (användarföretaget), som hyr in arbetskraft från en annan arbetsgivare, när det utnyttjar arbetgivarens bestämmanderätt i enlighet med arbetsavtalslagen. Användarföretaget ska till exempel se till att de inhyrda arbetstagarna inte utsätts för sexuella trakasserier eller könstrakasserier, och att de inte på grund av könet behandlas ogynnsamt jämfört med användarföretagets arbetstagare vid fördelningen av arbetsuppgifterna eller i fråga om arbetsförhållandena. Det handlar om sådana frågor där användarföretaget har arbetsgivarmakten.
En lönejämförelse är ändå en annan sak. En sådan lönejämförelse som avses i jämställdhetslagen ska inte göras mellan inhyrd arbetskraft och ett användarföretags anställda. Skyldigheten att betala lön överförs inte på användarföretaget (i detta fall Y), utan ankommer på den inhyrda arbetskraftens arbetsgivare, dvs. uthyrningsföretaget (X). Också i EG-domstolen har man ansett att sådana arbetstagare som övergår från ett arbete i ett anställningsförhållande, till att göra samma arbete som en underleverantör eller inhyrd arbetskraft, inte kan jämföra sin lön med de löner som betalades av den tidigare arbetsgivaren. (Fallet Lawrence C-320/00 och fallet Allonby C-256/01).
Jämställdhetslagen kan alltså inte tillämpas i det fall som beskrivs av frågeställaren, dvs. med stöd av denna kan man inte ingripa i de olika söndagsersättningarna till inhyrd arbetskraft och användarföretagets arbetstagare. Detta gäller också i de fall där olika praxis indirekt skulle försätta de kvinnliga arbetstagarna i en sämre ställning än de manliga arbetstagarna, till följd av att det bland den inhyrda arbetskraften finns förhållandevis fler kvinnor och bland användarföretagets anställda fler män.