Jämställdhetslagen strävar efter att förhindra att en arbetstagare omotiverat väljs på grund av kön så att en person som är mera meriterad förbigås. Detsamma gäller situationer där man väljer arbetstagare till utbildning eller nya uppgifter på en arbetsplats. En sökande får inte heller utsättas för diskriminering på grund av graviditet, förlossning, föräldraskap eller familjeansvar.
Konstaterande av diskriminering förutsätter inte uppsåtlighet eller oaktsamhet från arbetsgivarens sida.
Presumtion om diskriminering uppstår om den som misstänker diskriminering kan påvisa att han eller hon är mer meriterad än den person av motsatt kön som valts till uppgiften. För att kunna bryta en presumtion om diskriminering måste arbetsgivaren påvisa att förfarandet beror på någon annan, godtagbar omständighet än kön.
Arbetsgivaren ska alltid göra en
meritjämförelse när det finns både kvinnor och män
bland de sökande. Vid meritjämförelser tas i beaktande de sökandes
utbildning, tidigare arbetserfarenhet och sådana egenskaper,
kunskaper och färdigheter hos den sökande, som är till nytta med
tanke på uppgifterna. Läs mera:
Merijämförelse
Ändamålsenlighet och lämplighet kan utgöra
godtagbara skäl till att välja en mindre meriterad sökande till en
uppgift. Presumtionen om diskriminering bryts också då
arbetsgivaren kan påvisa att hans eller hennes förfarande har ett
vägande och godtagbart
skäl som beror på arbetets eller uppgiftens
kvalitet. Arbetsgivaren kan utan att göra sig skyldig till
diskriminering i undantagsfall välja uttryckligen en man eller en
kvinna till en uppgift. Exempelvis kan en teater söka manliga eller
kvinnliga skådespelare för att rollerna kräver det. Ett
anställningsförhållande vara så personligt, t.ex. när en åldring
vårdas hemma, att man vill anställa uttryckligen en man eller en
kvinna. Sammanfattningsvis krävs det ett skäl som är godtagbart
enligt allmän måttstock om den mest meriterade personen inte väljs.
Ändamålsenlighet och
lämplighet
Jämställdhetslagen begränsar inte arbetsgivarens rätt att välja
den person som han eller hon anser lämpa sig bäst för en uppgift.
Lagen strävar efter att förhindra att en arbetstagare omotiverat
väljs på grund av kön så att en person som är mera meriterad
förbigås. Likaså strävar lagen efter att förhindra att någotdera
könet gynnas när man väljer personer som redan är anställda på en
arbetsplats till utbildning eller nya uppgifter. Diskriminering på
grund av graviditet, förlossning, föräldraskap och familjeansvar är
också förbjuden. Läs mera om förbudet mot diskriminering på grund
av graviditet och föräldraskap vid anställning:
Graviditet och föräldraskap
Enligt 8 § 1 mom. 1 punkten i jämställdhetslagen ska en
arbetsgivares förfarande anses vara diskriminerande, om
arbetsgivaren vid anställning eller uttagning till en uppgift eller
utbildning förbigår en person som är mer meriterad än den person av
motsatt kön som valts till uppgiften. Förfarande anses i alla fall
inte vara diskriminerande, om arbetsgivaren kan påvisa att
Den arbetssökande bör framföra sannolika skäl på basis av vilka man kan anta att diskriminering har skett. Om den som misstänker diskriminering kan påvisa att han eller hon är mer meriterad än den person av motsatt kön som valts till uppgiften, uppstår presumtion om diskriminering. För att kunna bryta denna presumtion måste arbetsgivaren påvisa att förfarandet beror på någon annan, godtagbar omständighet än kön.
Om sökanden varit gravid eller familjeledig vid tidpunkten i fråga kan jämförelsen göras också med en person av samma kön (HFD 1992-A-3). Valet anses strida mot jämställdhetslagen, om inte arbetsgivaren kan påvisa att den mer meriterade sökanden förbigåtts av ett vägande och godtagbart skäl som beror på arbetets eller uppgiftens kvalitet, eller att förfarandet berott på någon annan, godtagbar omständighet än kön.
Tillfälliga, planenliga specialåtgärder för att främja den faktiska jämställdheten ska inte anses vara diskriminering på grund av kön (jämställdhetslagen 9 § 4 punkten). I valet kan man i enlighet med en plan under vissa förutsättningar favorisera sökande av det kön som är underrepresenterat. Denna s.k. positiva särbehandlingen är tillåten i enlighet med EU:s rättspraxis endast i fall då de kvinnliga och manliga sökande är lika kompetenta eller nästan lika kompetenta och under förutsättning att man vid bedömningen av deras ansökningar på ett objektivt sätt beaktar särskilda faktorer med anknytning till alla sökandes person. Favoriseringen får inte vara automatisk. (Se EG-domstolens beslut Marschall C-409/95, 11.11.1997, Badeck C-158/97, 28.3.2000 och Abrahamsson C-407/98, 6.7.2000). Målet med positiv särbehandling bör alltid vara att främja den faktiska jämställdheten mellan könen.
En person har rätt att få
gottgörelse av den kränkande parten om han eller
hon har utsatts för diskriminering vid anställning. Man kan yrka på
gottgörelse oberoende av om beslutet eller förfarandet som
misstänks vara diskriminerande i övrigt har överklagats (HD
2005:25, HD 1997:63).
Gottgörelse och yrkande
på gottgörelse
Det förbud mot diskriminering som beskrivs ovan och avses i 8 § ska tillämpas i princip då en arbetsgivare har fattat sitt slutgiltiga beslut att anställa en person för ett arbete eller en uppgift. I fråga om de förberedande åtgärder som föregår det egentliga valet kan arbetsgivarens förfarande bedömas med stöd av det allmänna förbudet mot diskriminering i 7 § i jämställdhetslagen. Sådana åtgärder kan vara exempelvis intervjuer med de sökande och svar på förfrågningar som gäller den lediga platsen. Ett förfarande som strider mot 7 § i jämställdhetslagen berättigar enligt gällande lagstiftning ändå inte till gottgörelse.
Läs anvisningarna för hur du kan handla i situationen under
rubriken
Misstänker du att du har utsatts för
diskriminering?
och speciellt under punkten
Misstanke om diskriminering i
arbetslivet .
Jämställdhetsombudsmannens byrå - Sjötullsgatan 1, Helsingfors - PB 33, FIN-00023 Statsrådet, Finland - Telefon (+358 9) 16001 - Telefax (+358 9) 1607 4582