Jämställdhetsombudsmannen

Meritjämförelse

Enligt jämställdhetslagen ska arbetsgivaren alltid göra en meritjämförelse när det finns både kvinnor och män bland de sökande. Vid meritjämförelser tas i beaktande de sökandes utbildning, tidigare arbetserfarenhet och sådana egenskaper, kunskaper och färdigheter hos den sökande, som är till nytta med tanke på uppgifterna. Meriter och egenskaper reds ut på basis av ansökningsdokumenten. Vid meritjämförelse bör meriterna som tas i beaktande kunna påvisas entydigt och objektivt. Endast meriter som skaffats före utgången av ansökningstiden, och som varit tillgängliga för beslutsfattaren under antagningsförfarandet, kan tas i beaktande. Ytterligare utredningar som hänför sig till tiden efter att valet har gjorts kan i allmänhet inte beaktas.

Ändamålsenlighet, lämplighet, arbetsförmåga och andra motsvarande personliga egenskaper som bedöms av den arbetssökande är inte sådana meriter som avses i 8 § 1 mom. 1 punkten i jämställdhetslagen. De kan ändå höra till arbetsgivarens urvalskriterier och kan tas i beaktande som eventuella skäl som berättigar arbetsgivaren att välja en mindre meriterad sökande till uppgiften.

Meriterna bör granskas i relation till arbetsuppgifterna och de urvalskriterier som arbetsgivaren har fastställt på förhand (RP 57/1985). Vid utnämningar ska man också ta i beaktande de allmänna utnämningsgrunderna för tjänster enligt 125 § i grundlagen. Dessa är skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd. Den som utnämns till en tjänst måste dessutom uppfylla eventuella särskilda krav på behörighet som regleras i lag eller i en förordning.

Arbetsgivaren har utan att göra sig skyldig till diskriminering som strider mot jämställdhetslagen rätt att bedöma och betona de sökandes meriter på det sätt som arbetsgivaren anser att på bästa sätt främjar en framgångsrik skötsel av uppgiften (HD 2005:24, HD 1996:141). En persons meriter bör alltså granskas särskilt i relation till de prioriteringar som arbetsgivaren har uppgett. Den prioritering som arbetsgivaren väljer bör i alla fall också kunna motiveras objektivt med tanke på skötseln av uppgiften och den får inte vara godtycklig.

Då kraven på behörighet uppfylls räknas en högre utbildning inte nödvändigtvis som en extra merit. Det är av större vikt att utbildningen är innehållsmässigt ändamålsenlig eller inriktad med tanke på uppgiften (HFD 1989 A 38 och HFD 1989 A 32). I rättspraxis har man med tanke på mängden arbetserfarenhet ansett att inte ens stora skillnader i antalet tjänsteår nödvändigtvis betyder att den som har längre erfarenhet skulle anses mer meriterad. Skillnaden i antalet tjänsteår bör vara betydande för att den ska anses ha betydelse (HFD 1989 A 40). För att skaffa sig förtrogenhet med ifrågavarande uppgift behövs arbetserfarenhet av en viss längd. Hur lång erfarenhet som anses tillräcklig varierar beroende på uppgift. Med tanke på arbetserfarenhetens innehåll är frågan om personen har skaffat sin erfarenhet i uppgifter som precis motsvarar den uppgift som sökes inte den enda avgörande faktorn, utan erfarenhet som är lämplig för uppgiften kan ha skaffats också i andra arbetsuppgifter.