Jämställdhetsombudsmannen

Diskriminering vid anställning

Jämställdhetslagen begränsar inte arbetsgivarens rätt att välja den person som han eller hon anser lämpa sig bäst för en uppgift. Lagen strävar endast efter att förhindra att en arbetstagare omotiverat väljs på grund av kön så att en person som är mera meriterad förbigås. Likaså strävar lagen efter att förhindra att någotdera könet gynnas när man väljer personer som redan är anställda på en arbetsplats till utbildning eller nya uppgifter. Diskriminering på grund av graviditet, förlossning, föräldraskap och familjeansvar är också förbjuden.

När det finns både kvinnor och män bland de arbetssökande ska arbetsgivaren göra en meritjämförelse. Om sökanden är gravid eller familjeledig, kan jämförelsen göras också med en person av samma kön. Vid meritjämförelser är de urvalskriterier som arbetsgivaren har fastställt på förhand mycket viktiga. I allmänhet beaktas arbetssökandens utbildning, tidigare arbetserfarenhet och sådana egenskaper, kunskaper och färdigheter som är till nytta med tanke på uppgiften och som således kan betraktas som ytterligare meriter.

En arbetsgivare kan – utan att göra sig skyldig till diskriminering – välja uttryckligen en man eller en kvinna till en uppgift, om det finns ett vägande och godtagbart skäl till detta. Exempelvis kan en teater söka manliga skådespelare för att rollerna kräver det eller så kan ett anställningsförhållande vara så personligt att man vill anställa uttryckligen en man eller en kvinna. Detta kan komma i fråga t.ex. när en åldring vårdas hemma. Sammanfattningsvis krävs det ett skäl som är godtagbart enligt allmän måttstock om den mest meriterade personen inte väljs.

Det faller på arbetsgivarens lott att påvisa att det finns ett sådant skäl. Arbetsgivarens urvalskriterium kan vara exempelvis lämplighet eller en annan av den sökandes personliga egenskaper och detta kan tas i beaktande som ett eventuellt skäl som berättigar arbetsgivaren till att välja en mindre meriterad sökande till uppgiften, men bevisbördan för att påvisa att detta skäl finns och är av stor betydelse för valet vilar då på arbetsgivaren.