Drar kommissionen Finland inför EU-domstolen i pensionstvist? (Infringement case 2004/4404)
Som ett komplement till det lagstadgade pensionsskyddet har arbetsgivarna i Finland kunnat ordna ett frivilligt tilläggspensionsskydd för sina anställda, bl.a. i pensionsstiftelser, pensionskassor, livförsäkringsbolag och egna pensionsreglementen. En förmån i tilläggspensionsskyddet har kunnat vara en pensionsålder som är lägre än den lagstadgade pensionsåldern. Traditionellt är det kvinnor, vars vanligaste pensionsålder i Finland har varit lägre än männens, som har haft tilläggsförmånen i fråga.
I Finland har jämställandet av förmånerna genomförts på så sätt, att också manliga arbetstagare har kunnat välja en lägre pensionsålder, om en sådan möjlighet har funnits för kvinnorna. Detta har varit möjligt sedan den 1 januari 1994. Om en manlig arbetstagare har valt en lägre pensionsålder har hans pensionstillväxt före den 1 januari 1994 ändå kunnat lämnas helt och hållet obeaktad när pensionen har bestämts.
Detta leder till att en man kan få lägre pension än en kvinna. Som exempel kan tas ett fall som är aktuellt vid jämställdhetsombudsmannens byrå, där en manlig arbetstagare skulle ha fått en pension på 40 procent av lönen om han hade valt en lägre pensionsålder, medan en kvinnlig arbetstagare hade varit berättigad till en pension på 66 procent. Jämställdhetsombudsmannen konstaterade att detta strider mot gemenskapsrättens och jämställdhetslagens likalönsprincip, eftersom bestämningsgrunderna för pensionen är olika för kvinnor och män.
Mannen väckte gottgörelsetalan grundad på jämställdhetslagen mot sin arbetsgivare, men talan avslogs i de nationella domstolarna. Därför anförde jämställdhetsombudsmannen klagomål i ärendet hos Europeiska kommissionen. I klagomålet framförde jämställdhetsombudsmannen som sin uppfattning, att ett effektivt förverkligande av gemenskapsrätten i sådana situationer, där manliga arbetstagare kan välja en lägre pensionsålder hade krävt att också den pensionsrätt som intjänats före den 1 januari 1994 hade beaktats åtminstone sådan den hade blivit enligt de bestämmelser som då var i kraft.
Med anledning av klagomålet tillställde kommissionen den 24 januari 2005 Finlands regering en officiell anmärkning, där man konstaterade bl.a. att det i praktiken har gjorts oskäligt svårt att utnyttja en rätt som gäller lika lön. Enligt kommissionen har Finland inte haft rätt att förutsätta att män avstår från de pensionsförmåner de uppnått före den 1 januari 1994, om de vill gå i pension tidigare än normalt. Således har Finland inte uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 14 i grundfördraget. Kommissionen konstaterade också att situationen står i strid med direktiven 86/378/EEG och 96/97/EG.
Skriftväxling i ärendet har sedermera pågått mellan kommissionen och Finlands regering. Finlands ståndpunkt har närmast varit att pensionsförmåner som uppnåtts före den 1 januari 1994 inte behöver beaktas, eftersom gemenskapsrättens likalönsprincip har varit i kraft i Finland endast från och med detta datum. Kommissionen har i vilket fall som helst inte ansett att denna eller de andra motiveringarna som Finland framfört är tillräckliga.
Senast den 27 juni 2007 gav kommissionen Finland ett motiverat yttrande, i vilket lagen om jämställande av frivilliga tilläggspensionsarrangemang (1038/1997) konstateras vara diskriminerande. Vidare uppmanades Finland vidta nödvändiga åtgärder för att korrigera förhållandet inom två månader från det att uppmaningen har mottagits. Om Finland inte genomför erforderliga åtgärder, kan kommissionen hänskjuta ärendet till EG-domstolen för prövning. Ifall även domstolen anser att Finland inte har uppfyllt sina förpliktelser enligt grundfördraget, kan Finland föreläggas med vite att rätta till missförhållandet. Ärendet är fortfarande anhängigt vid kommissionen.