Jämställdhetsombudsmannen

Jämställdhetsombudsmannen har låtit genomföra en utredning, som gäller hur lönekartläggningen genomfördes på 18 arbetsplatser i Birkaland. Utredarna konstaterade att en lönekartläggning även i sin enklaste form kan fungera som ett konkret verktyg för främjandet av lönejämställdheten.

Utredningen "Erfarenheter av lönekartläggningar på arbetsplatser i Birkaland" genomfördes av Hanna-Leena Autio och Liisa Huhta vid centralen för arbetslivsforskning vid Tammerfors universitet. Arbetsplatserna som deltog i utredningen var av olika storlek och representerade såväl den offentliga som den privata sektorn. Arbetsplatserna hade under perioden 2005–2007 deltagit i projekt för främjandet av jämställdheten, som genomförts av centralen för arbetslivsforskning.

Lönekartläggningen planerades och analyserades i allmänhet i arbetsplatsens jämställdhetsgrupp, där också personalen var representerad. På två arbetsplatser deltog arbetstagarparten inte alls i genomförandet och behandlingen av lönekartläggningen. Jämställdhetsgrupperna fick löneuppgifterna i euro, som procentandelar eller som indextal. Särskilt stora företag inom den privata sektorn krävde att lönerna uppgavs i procent. Inte på någon arbetsplats – alltså inte heller på arbetsplatser inom den offentliga sektorn – hade jämställdhetsgrupperna tillgång till löneuppgifter för enskilda arbetstagare.

Arbetsplatserna tillämpade olika metoder när de bildade jämförelsegrupper med arbetstagare som utförde likvärdigt arbete. Vanligast var att personalen delades in i arbetstagare, tjänstemän och högre tjänstemän. Det allmänt kända faktum att det är stor skillnad mellan kvinnors och mäns arbete framkom, då man granskade hur kvinnor och män placerar sig i olika arbetsuppgifter. På alla arbetsplatser som deltog i utredningen fanns många löneklasser med endast kvinnor eller män. Därför gjordes särskilt på de mindre arbetsplatserna ingen lönejämförelse enligt yrkesbenämning.

På många arbetsplatser jämfördes endast de uppgiftsrelaterade lönerna eller totallönerna för kvinnor och män, utan vidare specifikation om lönetilläggens andel av totallönen. På vissa arbetsplatser fäste man uppmärksamhet också vid lönetilläggen. På många arbetsplatser omfattades de personliga lönetilläggen inte av jämförelsen eller så specificerades inte deras andel av totallönen. I den relativt förenklade modellen, som forskarna gav arbetsplatserna som anvisning, fanns kolumnerna "lön utan tillägg" och "lön med tillägg". På vissa arbetsplatser lämnades någon av dessa kolumner tom.

Det är svårt att få grepp om löneskillnaderna och orsakerna till dessa enbart genom att jämföra totallönen. Utredarna tror ändå att den löneskillnad som bara en jämförelse mellan totallönerna visar på, kan väcka så många frågor att det ger anledning till en närmare undersökning av löneskillnaderna.

På arbetsplatserna som deltog i den här utredningen var löneskillnaden i samtliga personalgrupper utan undantag till förmån för männen. Löneskillnaderna som utgår från kön för samma arbetsuppgifter var större för arbeten med avtalslön, än för arbeten där lönen definieras utifrån hur krävande arbetet är. På flera arbetsplatser fick man inget svar på frågan i vilken grad löneskillnaden är oförklarlig. Kartläggningen visade ändå på en skillnad som inte kunde förklaras. I lönekartläggningarna gjordes ingen analys av orsakerna till löneskillnaderna i varje enskilt fall. I utredningen betonas även att betydelsen av en analys av löneskillnaderna borde framgå ur alla anvisningar för lönekartläggningar.

Utredarna konstaterade att en lönekartläggning även i sin enklaste form kan fungera som ett konkret verktyg för främjandet av lönejämställdheten. På de flesta arbetsplatser där man genomförde lönekartläggningen åtföljdes den av någon typ av åtgärder. Inom några företag, som deltog i utredningen, ledde kartläggningen till att arbetsbeskrivningarna och yrkesbenämningarna för vissa grupper av arbetstagare, och samtidigt också lönesättningen, justerades. På två arbetsplatser beslöt man att inrikta de lokalt avtalade löneförhöjningarna på grupper, som i samband med lönekartläggningen lönemässigt visat sig vara i en ojämlik ställning. Hälften av arbetsplatserna angav i sina jämställdhetsplaner, att lönekartläggningen i framtiden kommer att utvecklas på något sätt. På vissa arbetsplatser fattade man beslut om med vilka faktorer man i framtiden kommer att följa löneutvecklingen särskilt noggrant. En utvecklingsidé var att i fråga om lönesättningen behandla personer som har familjeledigt på samma sätt som personer som arbetar.

I utredningen uppmanas man att dokumentera varje skede av lönekartläggningen då den görs första gången (bl.a. vilka beräkningsgrunder som använts, vad som hör till olika lönedelar och vem som hör till olika personalgrupper). Detta är viktigt eftersom personerna som arbetar med att samla in uppgifter för lönekartläggningen, och i övrigt deltar i kartläggningen, kan bytas ut.

Utredning, pdf, 235 kB (på finska)