Jämställdhetsombudsmannen

Kvinnor och idrott

Damidrottens synlighet på Rundradions kanaler

Jämställdhetsombudsmannen har fästs medias uppmärksamhet på att det är viktigt att informera jämlikt om dam- och herridrott. Media har konstaterats koncentrera sig huvudsakligen på männens tävlings- och toppidrott. Kvinnor som utövar individuella grenar visas upp närmast under stora tävlingar, men damlagidrott syns sällan i media. 

I media har man åberopat att herridrott intresserar allmänheten mer än damidrott, för att nivån i damidrotten är lägre än i herridrotten. 

Jämlikhetsombudsmannen har erinrat media om att sådana antaganden grundar sig på ett felaktigt antagande, enligt vilket kvinnornas resultat ska jämföras med männens och utgår från männens prestationer som grund för bedömningen. 

Det är svårt för allmänheten att bli intresserad av damidrott, om den inte visas upp mer än idag i media. Genom att öka informationen om damidrotten i media skulle det vara möjligt att nå nya tittarskaror och läsekretsar. Samtidigt skulle man uppmuntra dam- och flickidrotten. 

Att berätta om och värdesätta damidrotten i media i samma utsträckning som herridrotten skulle på ett viktigt sätt öka jämlikheten inom motion och idrott i det finländska samhället.  

Idrottstävlingarnas priser

Jämlikhetsombudsmannen har tagit ställning till idrottstävlingarnas priser, när en tävlingsarrangör meddelade, att vinnarlaget i pojkarnas två äldsta klasser skulle få ett penningpris utöver pokalen, och flickorna bara en pokal. 

Jämlikhet mellan könen är fortfarande en utmaning inom idrotts- och motionskulturen. Jämlikheten bör framför betraktas som lika möjligheter och resurser samt jämlikhet i bemötande, attityder och praktiska handlingar. 

Jämlikhetsombudsmannen uppmärksammade tävlingsarrangörerna på att även en arrangör kan göra sig skyldig till diskriminering genom att bemöta kvinnliga och manliga deltagare på olika sätt utgående från deras kön. Det kan ske till exempel som en följd av en belöningspraxis som behandlar dem ojämlikt. 

Det är viktigt att på ett jämlikt sätt stödja flickornas och kvinnornas samt pojkarnas och männens idrotts- och motionsintresse. Det är viktigt att kvinnor och män har likvärdiga möjligheter att utöva idrott och motion, få sakkunnig träning, delta i tävlingar samt få samma erkännande för sina tävlingsprestationer. Kravet på att jämställdhet genomförs bör beaktas i alla beslut som berör idrotts- och motionsverksamhet. Principen om jämlikhet bör omfatta också praxis för prisutdelning vid idrottstävlingar och motionsevenemang, och uppskattningen av prestationen och erkännandet av den bör inte vara beroende av personens kön. 

Allokeringen av statsunderstöd till kvinnornas idrottsgrenar

Jämlikhetsombudsmannen har tagit ställning till allokeringen av statsunderstöd, när man utredde ifall byggandet av offentliga idrottsplatser i högre grad tjänar männens och pojkarnas idrottsgrenar och lämnar de idrottsgrenar som kvinnorna och flickorna föredrar utan motsvarande understöd. 

I sitt ställningstagande konstaterade ombudsmannen, att varje myndighet i sin egen verksamhet ska främja jämlikhet mellan könen även till exempel vid beviljande av olika förmåner, understöd och stipendier. Myndigheten bör vid planering av verksamheten och fördelning av medel ta reda på, hur stor andel damidrotten får av idrottspengarna och hur finansieringen skulle kunna riktas så att den bättre stödde vartdera könets idrottsutövning. 

Man bör också utreda hur män och kvinnor skiljer sig åt som användare av idrotts- och motionstjänster och hur deras olika behov kan beaktas så jämlikt som möjligt. Myndigheter som delar ut understöd bör skaffa sig bakgrundsinformation om antalet utövare och deras kön inom de olika grenarna som underlag för sina beslut. 

Det kan vara fråga om indirekt diskriminering utgående från kön om de villkor som ställs för att erhålla understöd i själva verket behandlar kvinnodominerade idrotts- och motionsformer sämre än mansdominerade. 

Indirekt diskriminering kan det också vara om villkoren för understöd inte tillämpas lika på de idrottsplatser som föredras av kvinnor och män. Detta kan ske, om till exempel man inte ger antalet användare av kvinnodominerade idrottsplatser samma vikt som antalet användare av mansdominerade idrottsplatser vid beviljande av understöd. 

När man beslutar om statsunderstöd enligt prövning för byggande eller grundrenovering av idrottsanläggningar avsedda för stora användargrupper, bör även jämlikhetsperspektivet beaktas tydligt och öppet. Vid val av dem som ska erhålla statsunderstöd och i motiveringarna för besluten om understöd bör jämlikhetsperspektivet tas fram på det sätt som jämställdhetslagen föreskriver. 

Fördelningen av idrottshalltider mellan herr- och damlag

Jämlikhetsombudsmannen har upprepade gånger tagit ställning till fördelningsgrunderna för idrottshalltider. Kvinnors och flickors idrotts- och motionsgrenar får färre tider än mans- och pojkdominerade grenar. 

I ställningstagandet har jämlikhetsombudsmannen konstaterat, att idrottshalltiderna är en del av de motionstjänster som kommunen erbjuder och att man vid fördelningen av dem ska se till att kvinno- och mansdominerade grenar behandlas jämlikt och att man följer samma fördelningsprinciper.